sned

Tips till fattiga studenter!
Läs en lam sommarkurs på distans och få studiebidrag även på sommaren

Imorse tänkte jag ringa och tala med någon som var ansvarig för pressbyråns personal i Göteborg. Det slutar givetvis med att jag får reda på att pressbyrån är ett franchiseföretag och att gubben (som förövrigt talar bred göteborska och heter Glenn...) äger butikjäveln. Så det var till honom jag blev kopplad. Och per telefon fortsatte hans gapande och skrikande på mig.
"Jobbar du på Frölunda torg eller?"
"Ja, ibland"
"Var då?"
"På droppen, blodgivarcentralen"
"Jaha, så du är statligt anställd... Kan vara bra att veta... Vad ni är för folk"

Jag sa till honom att jag hade tänkt mig att prata med den som var ansvarig för butiken och att jag aldrig trodde att det kunde vara en idiot som han. Hoppas han dör. Lite.

De här skorna har jag köpt! 399:- på DinSko.
Givetvis envisas jag med att ha på dom redan nu, trots att de är svinvarma. Men ack så snygga :)

Nu har jag nog kommit till den där punkten. Den legendariska vuxenpunkten.

Min födelsedag känns inte alls speciell.

Jag måste tänka efter för att komma på vad det är för datum idag, eller imorgon. Jag hoppas inte på någon speciell födelsedagspresent. Jag känner inget behov av att fira min födelsedag på något spektakulärt sätt.

Men detta känns absolut inte negativt på något sätt, tvärtom. Jag hatar förväntningar. Det är skönt att inte förvänta sig någonting alls. Jag kommer ju omöjligt känna mig besviken imorgon!

Okejdå, det ända jag kanske hoppas lite grann på är getostfrukost av Jérémy. Förra året hade han köpt getost och skurit i form av små hjärtan som han satt ljus på <3

Åh, raclettekvällen blev ännu bättre än väntat då det visade sig även vara firande av min födelsedag. Jag fick tom, för första gången i mitt liv, en custom made tårta med "Grattis Jessica" på! Jag fick massor av fina presenter, allihopa helt awesome. Underbar kväll! Så att jobba idag känns helt okej.

Konsten att fördriva tiden på jobbet
1. Kolla inte för ofta på klockan.
2. Håll dig konstant sysselsatt, med vad som helst.
3. Hitta på delmål under dagen. "Kl 10 tar jag fikapaus, bara en halvtimme kvar", "Kl 12 äter jag lunch, bara en timme kvar".
4. Hitta på nya arbetsuppgifter och inbilla dig att du gör något viktigt.
5. Städa (behöver inte vara effektiv eller nödvändig städning)

Det är fredag förmiddag på frölunda torg blodgivarcentral, vi öppnade för 1 timme och en kvart sen, det regnar ute och vi har inte haft en enda givare än så länge. Vi har druckit bryggt kaffe, läst senaste nummret av illustrerad vetenskap och diskuterat Danmark vs Sverige (och kommit fram till att det är bättre att leva ett kort lyckligt liv, än ett långt ledsamt liv).

Och så kom jag på den briljanta idén att jag skulle försöka bli blodgivare för tredje gången, då mitt vegetariska skitHb inte tillåtit mig tidigare. Första gången jag försökte bli blodgivare hade jag 118 i Hb (den undre gränsen är 125) och andra gången hade jag pissiga 124. MEN! Hör och häpna, i dagsläget ligger mitt Hb på stabila 137!!! Jag är så STOLT över mitt söta hemoglobin :)

Så även om jag ska jobba imorgon så är jag jätteglad. Jag har ett awesome Hb och ikväll ska jag och Jérémy till Aurélie och äta raclette! Will be awesome.

Idag stänger jag här och slutar 19:30, då ska jag direkt till stan och möta Jérémy och hans mamma, syster med pojkvän och hans vän. Jag längtar! Man kan inte ha mysigare och trevligare svärmor än jag har!

Jag har märkt på senaste att jag uppskattar mina föräldrars sällskap mer och mer. Visst tyckte jag det var mysigt att komma hem och hälsa på dom förr, och visst var det gulligt av dom att säga att dom saknade mig. Det var egentligen länge sedan jag slogs av tanken att "Men, jag kan ju faktiskt UMGÅS med mina föräldrar" och kände att jag nått en milstolpe, att jag blivit vuxen typ. Men det är egentligen inte förren på senare tid som jag verkligen känner att jag saknar dom också - på riktigt! Från att ha tyckt att dom var tjatiga till pinsamma till okej att umgås med till att sakna dom riktigt mycket. Ikväll ska jag ringa mamma.

Stackars föräldrar som behövt vänta i 23 år!

Sitter och "jobbar" i receptionen på Droppen Frölunda Torg och försöker fördriva tiden med facebook och läsa bloggar. Läste min storasysters blogg och blev inspirerad att starta en egen.

Förr i tiden skrev jag massor, när jag var mindre så var det det bästa jag visste i skolan och jag fick ofta beröm av mina lärare för mitt skrivande. Och det kändes riktigt uppmuntrande, jag ville alltid skriva. Sedan blev jag äldre och antagligen mer självkritisk. Att bara skriva det man vill duger ju inte, så det är lika bra att låta bli, och ju längre det går dessto svårare får jag att formulera mig i text.

Men det är ju egentligen inte det mitt skrivande handlar om. Jag tycker det är roligt att skriva. Ibland skriva saker som kanske är helt meningslösa, som ingen är intresserad av att läsa. Men vafan gör det egentligen? Så länge jag tycker det är roligt. Sagt och gjort, härmed tänker jag publicera små anekdoter och historier ur mitt liv, ibland intressanta och ibland totalt ointressanta. Så det så.

Åh, listor! Jag älskar listor. Korta, koncista och överskådliga. Här kommer bloggens första lista!

Det bästa med min arbetsplats

1. Fri tillgång till kakor och frallor
2. Fri tillgång till värmekuddar (ni vet sånna där små vätskefyllda påsar som har en liten metallplatta i som man trycker på så blir vätskan kristalliserad och asvarm)
3. Folk som lämnar blod är oftast trevliga och glada
4. Människorna som jobbar här är medicinskt kunniga, så man lär sig saker varje dag

...som inte alls blev kort och koncist :(