Att uppskatta föräldrar - på riktigt
Idag stänger jag här och slutar 19:30, då ska jag direkt till stan och möta Jérémy och hans mamma, syster med pojkvän och hans vän. Jag längtar! Man kan inte ha mysigare och trevligare svärmor än jag har!
Jag har märkt på senaste att jag uppskattar mina föräldrars sällskap mer och mer. Visst tyckte jag det var mysigt att komma hem och hälsa på dom förr, och visst var det gulligt av dom att säga att dom saknade mig. Det var egentligen länge sedan jag slogs av tanken att "Men, jag kan ju faktiskt UMGÅS med mina föräldrar" och kände att jag nått en milstolpe, att jag blivit vuxen typ. Men det är egentligen inte förren på senare tid som jag verkligen känner att jag saknar dom också - på riktigt! Från att ha tyckt att dom var tjatiga till pinsamma till okej att umgås med till att sakna dom riktigt mycket. Ikväll ska jag ringa mamma.
Stackars föräldrar som behövt vänta i 23 år!
