sned

Psst, kolla till höger, jag har lagt till nya awesome länkar.

Vilket antiklimax. Jag hade missuppfattat hela tandgrejen. Jag hade inte ont för att tanden var på väg, jag hade ont för att fickan mellan tanden och tandköttet blivit infekterat. Så ingen tand på G alltså...

Igår var vi på svartklubb:

Förlåt om jag förvirrar er med två inlägg på raken, under samma kväll. Det var inte meningen.
Men det är så att jag har köpt två grejer idag som jag vill berätta om. Men jag kände att det vore konstigt att kombinera tandinlägget med det här, så det fick bli ett separat.


Rörstrand Kopp + Fat x2, 40 kr.

Jag vill informera er om läget angående mina tänder.

Häromsistens var jag hos tandläkaren. Hon sa "Jäättefina tänder, ser jättebra ut!" Jag kände mig lite mallig.
Sedan kom hon till en tand i min underkäke. "Där är ett hål." konstaterade hon kort, lite uppgivet. "...jag blir nästan lite bölig... Så fina tänder." fortsatte hon. Det var lite känslosamt inne hos tandläkaren. Själv åkte jag en berg- och dalbana av känslor.

Mitt första hål, efter 23 hålfria år. Då var det dags. Jag har kassa tänder, precis som ni andra. Mina tänder är inte exklusiva och magiska längre. Jag kände mig besegrad av tandtrollen.

Känslorna förändrades strax. Äntligen! Jag ska göra ett ingrepp hos tandläkaren. De ska laga ett hål! Hur funkar det? Gör det ont?

Är det okej att tycka att det är spännande att gå till tandläkaren? Jag vill inte att besöket ska ta slut när jag är där. Och då var jag ändå ett tandställningsbarn när jag var liten. En gång grät jag hos tandläkaren för att de satte in en form i munnen på mig som tryckte mot tandköttet aaashårt.

Jag har hört att det är sånt som gör att man får tandläkarskräck?

Jag minns en jävligt konstig sak från min tandställningstid. Ett sånt där konstigt minne som etsat sig fast, som inte ens är viktigt.

Jag skulle göra en av de där avtrycken. De tog en metallform, såg ut som något taget ur Saw typ. Och så la de en grön gegga i, som mina tänder skulle gjutas i. Och tandläkaren kommenterade den gröna geggan, exakt såhär: "Det här påminner om när nagellack blivit sådär segt och man måste hälla acceton i" Jag fattade ingenting, jag var för liten för att använda nagellack, men så fort jag började göra det så använde jag mig av det där knepet. Acceton i nagellack alltså.

I alla fall. Jag har alltså ett hål i en tand.

DESSUTOM. Så håller min tredje, och min sista visdomstand på att titta fram! Detta är mycket spännande. Dels betyder det att jag uppnått ett högre stadie av visdom och dels så betyder det att jag får ökad tuggkapacitet. Två bra egenskaper, om ni frågar mig. Ett grattis vore på sin plats.

Tror jag har fått min första riktiga känsla av att vara biomedicinsk analytiker.

Vi hade en lab som gick ut på att bestämma koncentrationen blodsocker i ett blodprov.

Det gör man genom att låta provet reagera med ett ämne, som ger en gul produkt. Ju gulare det blir - desto högre blodsocker. Exakt hur gult det är mäter man med en spektrofotometer. Ascoolt.

Men det är först nu i efterhand som jag börjar få den här känslan...

Jag kan ta ett venprov på en patient och ta reda på hur mycket glukos som finns i blodet hos patienten. Helt själv.
HUR COOLT ÄR INTE DET? JA, JAG KOMMER HA VÄRLDENS BÄSTA JOBB!!!

Det tog ett tag att hitta hit. Först pluggade jag omvårdnad, det var skittråkigt, så jag pluggade IT istället. Sen var jag sjukt förvirrad och bölig ett tag, och till slut hittade jag rätt <3

Åh, vad glad jag är att jag pluggar det jag gör.


HERREGUD! Jag höll ju på att glömma!

Var på bio idag med Jérémy och Camilla. Vi såg The other guys, med Will Ferrell. Heeeerregud vilken rolig film. Jag älskar Will Ferrell. Se filmen. Eller var en fyrkant. Du väljer.

För er som inte är som jag och tycker att trailers är spoilers:

Nu kommer den krympandes.

Vintern.

Nu har vi återigen ett gemensamt klagomål. Vi kan vara bittra tillsammans. Och tom lite deprimerade.

Stod och tittade ut genom fönstret (Ja, det låter sjukt poetiskt och gay, men jag brukar faktiskt stå och titta ut genom köksfönstret) och konstaterade två saker:

1. Fönstret är kallt som fan och under fönstret sitter elementet som är varmt som fan. Det är vinter.
2. Hösten varade typ i två veckor. Får lite ångest över att jag aldrig hinner omfamna årstiderna, tänkte ju ta fina höstbilder. Men nu ligger som sagt alla fina löv på marken och träden är nakna.

Om du känner att du bara sitter och inte tillför något vettigt alls, men gärna vill vara produktiv och duktig:

Föreställ dig att någon som du inte vill göra besviken sitter och kollar på dig, typ mamma eller pappa.











För övrigt så har mitt lilla projekt påbörjats. Det är fortfarande hemligt.
Jag vet inte om det är klokt att hypa mitt projekt såhär. Antingen är det genialiskt och alla längtar tills det kommer lanseras. Eller så är det överhypat och blir en flopp.

Suck, masspektrometri :(

Tips nr. 2. Klicka ej här

Idag har detta hänt, och såhär roligt var det på en skala från 1 till 5:

1. Jag var på en föreläsning om enzymkinetik - 2
Jobbiga flashbacks från en tidigare kurs i biokemi. Blev påmind om att jag inte fattade någonting, och fattar fortfarande ingenting.

2. Jag var på en föreläsning om cellsignalering - 5
Myyycket bättre, man minns varför man valde sin utbildning. Jag var frågvis och säkert jobbig, men det gör inget, för jag var nyfiken.

3. Jag satt kvar efter skolan och gjorde poster med min grupp - 2
Otroligt segt. Tog så lång tid att jag fick ont i kroppen.

4. Rebecca undrar om "Venöst återflöde" känns vedertagligt - 5

5. Jag kom hem och hade fått brev från Kooperation Utan Gränser - 2
Jag är månadsgivare hos Kooperation Utan Gränser, så ibland får man hem brev från dom. Trevligt, eller hur? Nej, inte alls, för de skickar med INBETALNINGSKORT hela tiden. Då känner man sig jävligt uppskattad som månadsgivare. "Gött att du som urfattig student skänker en del av dina pengar varje månad, men det räcker fan inte din snåla jävel". Ska skicka ett argt mail nu. DESSUTOM hade brevbärarjäveln släng 3 andra personers Kooperation Utan Gränser-brev i min brevlåda. Jag vill inte ha dom. Men posten ligger redan plus hos mig, så det är väl ok antar jag...

6. Jag åt pågenlimpa (JA, NI HÖRDE RÄTT, VÄRLDENS GODASTE BRÖD) med ost och smör - 5
Pågenlimpa. Do I have to say more?

7. Jérémy kom hem - 5

8. Vi gick ut och sprang - 5
Det var skönt, jag ville springa mer, men det hanns inte med för vi skulle hem och kolla på Idol och äta Moussaka.

9. Vi kollade på idol och åt moussaka - 3
Idol var sådär, min moussaka var rätt kass :( Men alltid gött med maud i maugen.

10. Jérémy tillkännager att jag nu officiellt får kalla honom för björnen - 5

11. Vi dricker i skrivande stund vin och tar det fruktansvärt lugnt - 5


Detta ger det genomsnittliga betyget på 4. Nu orkar jag inte skriva mer. Puss hej!

Jag visste det! Dagen blev awesome.

Jag, Rebecca, Elin och Patricia började dagen kl. 9:30 med ett studiebesök på klinisk kemi på Sahlgrenska. Vi skulle samla information till vår poster. (Jag minns första gången vi skulle göra en "poster" i skolan. Jag fick bara höra ordet "poster" lösryckt vid några enstaka tillfällen och fattade inte vad folk snackade om, men brydde mig inte så mycket, eftersom jag tänkte att vi skulle väl snart gå igenom det. Sen när jag märkte att vi helt plötsligt förväntade oss fatta vad det innebar att göra en poster fick jag panik. Men det visade sig att det är helt enkelt en jävla affisch, typ.)

Studiebesöket var roligt, mest för att vi märkte att vi redan kunde allting typ. När vi var klara på sjukhuset fick jag en SMS-avisering. Mina böcker hade kommit! Jag åkte till Hollänska Cigarrmagasinet och hämtade mina böcker och köpte en Red Bull. Jag kom hem, bytte om till pyjamasbyxor och en asmysig gammal tunn polotröja som är Jérémys, städade upp lite, öppnade min Red Bull och satte mig i soffan och öppnade mitt paket. Sedan satt jag och myste och läste Laurells Klinisk Kemi.

Sedan kom överraskning nr. 2, inte något stödgods. Han hade köpt en bibba med vin! Tr3 Apor. Det är jättegott. Oj, vad mycket apelsinjuice och vin vi ska dricka.

Åh, jag vill prenumerera på någon tidning.

Oj, höll ju på att glömma en av de nästan coolaste grejerna idag. Det ringde en tjej och frågade om jag ville vara försöksperson i ett försök. I skolan sitter det alltid uppe lappar om att försökspersoner sökes, och jag skriver ju självklart alltid upp mig när jag kan, för det är ju jättespännande och man får ersättning. Experimentet jag ska vara med i är inte särskilt spektakulärt dock. Tjejen ska applicera värme mot min hud, och sen smörja in mig med capsaicin, och jag ska säga vad jag känner. Typ. Men jag får 400 kronor iaf!

Fullt upp nästa vecka alltså. Försökskanin, frisörbesök samt ävern också ett tandläkarbesök.


Såhär gick det till i Lördags.


Typ såhär kanske? Poster kanske?

Aaah, härlig morgon. Känner på mig att idag kommer bli AWESOME!
Oj, nu måste jag till vagnen, vi hörs!

Den här yoghurten har gett mig inspiration till en grej...
Jag filar på en ny, spännande, inovativ idé som eventuellt kan komma att presenteras exklusivt i den här bloggen. Jag skulle nästan vilja dra det så långt och säga att jag är på väg att skapa ett helt nytt koncept här. En helt ny rörelse. Kanske för evigt en ny klassiker..

Om jag orkar. Och har tid, i mitt hektiska liv.

Under tiden kan jag berätta en gammal mysig berättelse.

Jag och Jérémy och några hade varit och dansat en kväll på Nefertiti. Det var residents som spelade, om jag inte missminner mig. Det var gött och roligt, vi stod längst fram och dansade tills lamporna tändes och vi var tvugna att gå. Klockan var alldeles för mycket, och taxi kändes som det bästa alternativet. Det står alltid massor av svarttaxis utanför Nef vid stängning, så det var bara att ta första bästa.

Vi delade taxi med en kille som skulle till Chalmers, så vi hoppade av där med och gick sista biten.

Väl hemma upptäcker jag att min väska är borta, med min nya, dyra mobil i. En kaosartat stämning uppstår givetvis. Jag misstänker taxichauffören och nästan t om Nef för att ha stulit min mobil.

Nästa dag får Jérémy ett mail. Det är en man som skriver att hans fru har hittat en mobiltelefon som han misstänker tillhöra Jérémys flickvän. Husfriden återställs och vi är lättade. Jag ringer upp killen och berättar att telefonen är min. Han är lite misstänksam, bara bra, det ska man vara, vem som helst ska inte kunna komma och hämta min telefon.

Vi fick instruktioner om hur vi skulle ta oss hem till mannen och hans fru. Jag var lite nervös, det kunde ju vara vem som helst. Vi tog iaf en buss och på vägen köpte jag en ask Noblesse som jag skulle ge bort som tack. När vi var framme gick vi som vi blivit instruerade. Vi hittade huset och plingade på.

Frun öppnar och välkomnar oss "Kom in, kom in!" "Jaha" tänker vi.
Vi går in och stannar blygt i hallen. "Kom in, kom in! Ni behöver inte ta av er skorna" Fortsätter frun osvenskt.

Paret är utlänskt, över 50 år gamla båda två. Mannen har mustasch och sitter i rullstol. Vi sätter oss i deras soffa, lite oförstående.

Nu är det story telling time. Mannen tar fram min mobiltelefon och lägger den på soffbordet. Hans ögon lyser, för nu ska han äntligen få berätta historien om den där manicken som ligger på soffbordet.

"Min fru var på väg till jobbet klockan sex imorse. Hon jobbar på äldreboendet vid Guldheden" Pusselbitarna börjar falla på plats. "Hon hittade väskan med mobilen i. Jag visste inte vad det var för något. Kamera, mobil, GPS? Och det var inget batteri i, så den gick inte att sätta på. Men! Så såg jag att det satt ett litet kort i, och jag testade att sätta in den här i datorn" Mannen visade en port för minneskort på sin laptop. Hela grejen var så sjukt högteknologiskt för honom. "Och på kortet fanns dina kontakter och jag antog att Jérémy var din pojkvän och hittade hans mailadress" (Hur han drog den här proffsiga detektiva slutsatsen vet jag ej).

Där har ni iaf historien om ett glatt återseende och mannen som fick jobba som detektiv för en dag. Jag vet inte vem av oss som var gladast, jag eller mannen.

Haha, oj, det var visst inte bara jag som tyckte att inbjudan till filmkvällen var creepy. I dagens metro ber överläkaren Jan Konar (Som förövrigt var min arbetskamrat!) på transfusionsmedicin om ursäkt för brevet och säger att det var ett misstag...

www.geblod-seblod.nu

Idag kom ett läskigt brev på lådan. Stod inget på kuvertet och såhär såg brevet ut:



Först tyckte jag det var lite smått obehagligt



Men längst ner på sidan står det att det är en inbjudan till skräckfilmsfest på Halloween, arrangerat av Droppen Blodgivning :)

Riktigt fyndigt måste jag säga!

Dock är det hela fortfarande lite otäckt eftersom jag ännu inte kan hitta någon information om festen på internet :(

Följ min blogg med bloglovin!

Tack för igår, mina fina vänner, jag hade askul.
Gonatt!

Nu ska vi till Jérémys kompis kompis syster och förfesta i Lunden!
Puss hej

1. Jag och Jérémy gjorde just en otäck upptäckt! Jag konstaterade att snart är det datum 101010. Och Jérémy konstaerade att 101010 binärt är 42. OCH... 42 är svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting, som vi alla vet.

2. Här kommer en rad sköna och osköna mobilbilder, tagna vid olika tillfällen:

Mamma, pappa, Camilla, jag och Jérémy åt på Rumpanbar



Jag fick en blodgivartröja på jobbet.



Kapellplatsen, Göteborg



Rebecca paraffininbäddar vävnadsbitar



Våra första paraffininbäddade vävnadsbitar :')



En old school slädmikrotom









En asgod sallad



Jag och Rebecca odlar celler, det gick sådär.


Jag behövde någon förvaring av topsen, efter att ha köpt ett 1000-pack med tops. Så jag gjorde den här.


Vi färgar våra snitt


Mina HTX-EO-färgade snitt från diverse organ :)




Världens sömnigaste lärare häller upp flytande kväve i en termos


Vi gjorde fryssnitt


Vårt torg, Doktor Fries Torg


Jag köpte en klänning på myrorna


Jag i ny scarf


Och så igår. Vi var på bio och köpte godis på 4-Gott innan... Det var himmelskt och jag var sån jävla rookie och råkade vara alldeles för girig och hade plockat typ 2 kg när vi kommit halvvägs genom allt godis :(