sned

Nu har jag nog kommit till den där punkten. Den legendariska vuxenpunkten.

Min födelsedag känns inte alls speciell.

Jag måste tänka efter för att komma på vad det är för datum idag, eller imorgon. Jag hoppas inte på någon speciell födelsedagspresent. Jag känner inget behov av att fira min födelsedag på något spektakulärt sätt.

Men detta känns absolut inte negativt på något sätt, tvärtom. Jag hatar förväntningar. Det är skönt att inte förvänta sig någonting alls. Jag kommer ju omöjligt känna mig besviken imorgon!

Okejdå, det ända jag kanske hoppas lite grann på är getostfrukost av Jérémy. Förra året hade han köpt getost och skurit i form av små hjärtan som han satt ljus på <3